Fullt upp...

här hemma. Julia har inte bara kommit på hur man kryper på riktigt (innan har hon bara hasat/kravlat sig fram), nu vill hon allt oftare ta sig fram till saker som hon kan ställa sig upp mot. Balansen finns där inte riktigt och hon har inte riktigt koll på vad som är lämpligt stöd, så det gäller att vara med och fånga upp henne när det inte går riktigt som hon tänkt sig :-)

I helgen kom hon också på att man kunde sätta sig upp i sängen, så när hjärtat lämnat halsgropen sänkte Martin och jag snabbt sängbotten. Då blev det förstås väldigt lätt att ställa sig upp där, perfekt att dra sig upp i spälorna! Min lilla, stora tjej!

Julia står

Igår kväll gjorde jag ett till tackkort, som ska skickas iväg som tack för hjälpen vid vår scrapträff i början av februari. Jag använde samma skiss som några tidigare tackkort, men annorlunda storlek och papper.

Tack 2

Oj, vad snön vräker ner här nu! Hoppas det avstannar lite innan vi ska hämta Linn på dagis, annars kommer det bli riktigt jobbigt att ta sig fram med vagnen. Det blir nog pulka till Linn, lättare att dra henne i den än att ha henne på ståbrädan. Åtminstone om de inte har hunnit ploga alltför mycket...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0